|
|
|
Historik
|
Den första golfdiscen
Den första discen speciellt framtagen för
discgolf var Night Flyer Mold 40. Det var
Ed Headrick, mannen som konstruerade kedjehålet
och ”startade” sporten discgolf, som även
låg bakom denna disc. Night Flyer Mold 40 använde sig av Wham-O:s 40-form,
men man tillsatte fosfor för att ge mer tyngd i plasten.
Night Flyers och senare Midnight Flyers
från DGA (Disc Golf Association) Var dom
enda riktiga golfdiscarna under 1978–79
och dominerade därför bland spelarna.
|
|
|
| Night Flyer Mold 40 |
Den första moderna golfdiscen
1980 kom en disc som revolutionerade spelet:
Puppy från Destiny Discs, som med sin lilla
diameter, 21 cm, sin för tiden väldigt stabila
flykt och sin tunga vikt, ända upp till
200 gram förändrade spelet, speciellt i
vindssituationer.
Denna disc var framtagen för att flyga långt
och stabilt och utgick från en helt egen
form. Puppyn ersattes snart av Super Puppy
och några år efter kom det en rad efterföljare
som till exempel Kitty Hawk (från DGA) och AMF Voit
21 cm. |
|
 |
| Puppy |
Den första lågprofildiscen
Till säsongen 1983 skedde ytterligare en
revolution inom discgolfen. Den första lågprofildiscen
såg dagens ljus: Eagle. Denna disc skiljde
sig från allt annat som tidigare setts på
marknaden då discens kant inte var rundat
trubbig som hos traditionella discar utan
mer spetsig i formen.
Så speciellt låg var inte discen, det var
i princip en Puppy som hade fått en bredare
och spetsig kant. Många efterföljande modeller
däremot har blivit extremt låga, därav namnet.
Den spetsiga kanten innebar att den hade
lägre luftmotstånd än dom trubbiga högprofildiscarna.
Eagle, modifierades kort efter introduktionen för att få en något stabilare flykt och döptes om till Aero. |
|
 |
| Eagle – originalet |
| |
 |
Diameter- och viktbegränsning
En annan disc, Destiny discs ”Bullet”, som kom 1983, hade endast en diameter på runt 20
centimeter och en för den tiden överstabil flykt. Denna lilla
discs entré på banorna innebar att en justering
av reglerna behövde göras. Tidigare fanns
ingen minimigräns för diameter. Inför 1984
års säsong införde PDGA en minimidiameter på
21 cm.
Även rådande regeln för
maximal vikt, 9 gram per centimeter diameter,
ändrades vid samma tillfälle. Ett första
förslag innebar en maxvikt på 7,5 gram per
centimeter diameter, men möttes av ett massivt
motstånd bland spelarna i USA. En kompromiss
blev den regel som gäller även idag, 8,3
gram per centimeter diameter.
Under senare år har även en max gräns på ytterdiametern införts; 30 cm.
|
|
 |
| Bullet |
| |
|
Drivers, putters mm
I och med lågprofildiscarnas genombrott
började discarna allt mer delas upp i drivers,
midrange, approach och putters. Tidigare
användes samma högprofildisc ofta till både
utkast, inspel och puttar. 1981-1982 började
DGA kalla sina discar Driver, Putter osv,
men det var dock i princip samma discar.
Eagle var den första moderna drivern, men
termen användes först 1990 på en Tracer.
Gumbputt från 1986 får ses som den första
discen speciellt framtagen för puttning.
Midrange-termen användes först på Aurora
MF 1996 och är nu allmänt vedertaget. |
|
 |
| Brand X |
|
   |
| Tracer |
Gumbputt |
Aurora MF |
|
|
Överstabila discar
De tidiga golfdiscarna, "Classic"-discarna, var med dagens mått rejält understabila eller
i undantagsfall var de någorlunda stabila.
Under årens lopp har disctillverkarna försökt
framställa discar som ska uppföra sig överstabilt
och på så sätt fungera i kraftig motvind
och användas för anhyzer S-kurvor.
Till 1992 års säsong gjordes ett lite större
hopp i utvecklingen i och med Vipern, den
första ordentligt överstabila discen.
|
|
 |
| Viper – Metalhead |
Begränsning av spetsigheten
1989 kom Eclipse, som var den hittills spetsigaste
discen. Den följdes av fler spetsiga discar
och även discar som var både spetsiga och
styva, vilket innebar att en begränsning
gjordes. Eclipsens värde på 26 gällande
”rim configuration rating” fick gälla som
gräns. Senare kom modeller med ytterligare
spetsigare kant, till exempel F18 Hornet och discar
av väldigt styv plast, till exempel. Dimple vilket
innebar att discarnas form och styvhet begränsades
1993.
|
Begränsning av kantbredd
Trenden med bredare och bredare kanter samt en del udda modeller Turboputt, Epic mm, ledde till
att PDGA bestämde sig för att skärpa till reglerna runt discens utformning inför 2008 års säsong.
Uppdateringen innebar att man bland annat begränsa kantbredden till 2,6 cm, innerdiametern till 15,8 cm
och utformning av toppen (maximal tjocklek mm).
|
|
   |
|
Plaster
Under de första åren hade golfdiscarna
relativt likartade plaster. För att
få mer tyngd i discarna använde
sig DGA/ Wham-O från 1975-76 av fosfor
i discarna, det innebar att alla golfdiscar
från start var ”självlysande”.
Under de första åren dök
andra tillsatser upp för att öka
densiteten, exempelvis Barium och Krita.
Under början av 80-talet
hade golfdiscarna dock relativt likartade
plaster.
Redan runt 1985-86 tillverkade Discraft
Phantom/ Phantom+ i en plastblandning som
faktiskt påminner om Innovas första
generation av Candy plast (Champion Edition)
både i känsla och hållbarhet.
Även Skystreak från den tiden
fanns i samma plast som dock inte fick något
eget namn.
Discraft började redan 1993 tillverka discar i Tournament
Pro plasten (I Sverige kallad Cyclone-plast), men utan
att markandsföra namnet. Innova utvecklade sin
ursprungsplast vidare, det var dock först 1998
som man benämnde den DX. DX-plasten är
dock mer ett samlingsnamn över en myriad
av plastblandningar som funnits genom tiderna.
Först under 2009 har man börjat använda namnet R-Pro (Rubber) för DX
putterplasten trots att plastblandningen funnits med sen slutet på 90-talet.
|
|
Egentligen
var det först i och med Millenniums
inträde på marknaden 1995 som
trenden med olika prisgrupper beroende olika
avancerade plaster startade. Discraft följde
efter med en utveckling av ”Cyclone
plasten”, kallad Elite Pro Line 1998,
den bytte namn till Elite X ett par år
senare.
Innova Champion Discs släpptes KC-Edition
(efter Ken Climo) 1998 och året efter
körde man en serie discar i Special
Edition-plast som var en variant på
KC. 2000 kom ytterligare en kvalitetsnivå
från Innova: CE (Champions Edition)
och 2001 dök Elite Z-serien från Discraft. |
|
 |
| Tachyon |
Företaget Lightning Discs, som har
haft en line discar utan större ändringar
sedan 1989 kom 2001 med sin Pro-style serie,
en plast som påminner mycket om Elite
X.
Gateway som trots allt är ett av de äldre etablerade
företagen på marknaden har successivt
utvecklat sina plaster och bjuder idag på
tre serier S (Liknande Discraft ProD), H
( Elite X) och Evolution (Elite Z).
Numera är det i princip en regel att företagen har minst 2 olika plaster i sitt sortiment,
en basplast och en höghållfast variant.
|
Avancerade tryck
Till en början användes enkla
hot stamps på discarna. Den första
Lightning discen hade t.o.m ett screen tryck.
I början av 90-talet började det
komma tryck med ”regnbågsfärger”
och i slutet av 90 talet kom än mer
avancerade tryck, sk full color stamps med
början av Ching.
Under 2003 började Innova Champion
experimentera med färg-tryck över
hela discen yta. Under april 2004 släpptes
de första Inncolor-discarna som fundraiser.
Discraft släppte kort därefter discar tryckta på
liknande sätt, Supercolor kallade man tekniken.
|
|
 |
| Pro Orc Inn-Color
|
|
   |
|
Färgade discar
Färgning av discar (Dye, Tye-dye eller Fly-dye)
uppfanns troligen av Jay "J-Bird" Matthes
1997. Det finns ett antal olika metoder
och typer av färger man kan använda. Färgning
kommer till så att man helt enkelt häller
färg eller målar på discen och låter det
torka i mellan 10 till 60 minuter och sen
rengör man den från överbliven färg. Färgen
sugs delvis in i plasten under liggtiden.
Ju längre liggtid desto starka färger får
man.
Skillnaden mellan Fly-Dye och Tye-Dye och
I-dye är enbart dom olika disctillverkarnas
namn på sättet att färga discen i batik-färgat
mönster. Till exempel så färgas Discrafts discar
av företaget J-Bird discs och kallas Fly-Dye.
Jonas Löf, Kjell Söderholm & Tomas Ekström
|
|
 |
| MRV Fly-dye |
| |
|
|
|
