Svenska English
Startsidan Discgolf Discar Nyheter Artiklar Tävlingar Banor Länkar Forum
Artikelarkiv
2017
2016
2015
2014
2013
2012
December
2011
December
2010
December
November
2009
2008
Januari
2007
Januari
2006
November
Oktober
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Januari
2005
December
Maj
Mars
Januari
2004
Augusti
Juni
Maj
April


Henrik Wahlman och Andreas Köbi 2008
Henrik Wahlman och Andreas Köbi 2008

Thomas Wahlström i full sving<br/>
Foto: Jonas Rudholm
Thomas Wahlström i full sving
Foto: Jonas Rudholm
Artiklar
discgolfsweden.se - Sveriges discgolfcentrum på nätet
Tredje gången gillt
Min mest intensiva period av årets säsong med tävling tre helger i rad har passerat sedan länge. Jag hade planerat att delge er mina upplevelser efter varje tävling, men tiden har inte riktigt räckt till och jag kan även ha varit lite lat. Jag vill nu i efterhand ge er en sammanfattad skildring från dessa härliga veckor i juli.

Jag fick uppleva väldigt mycket under dessa intensiva veckorna i juli, som hur svårt det är att sova i ett tält 500 meter från Gottlieb-Daimler Stadion i Stuttgart när Tyskland tar brons i fotbolls VM, hur lång tid det tar att åka bil mellan Kalmar och Skellefteå och hur Fish and Chip smakar i Weymouth, England.


Discgolf och fotbolls VM samtidigt
Albuch Open i Tyskland blev på grund av delvis felaktig planeringen en tävling där inte allt stämde med motivation och energi för mig. Man provade ett nytt grepp i Tyskland i år med en tävlingsrunda på fredag, två på lördag och en på söndag följd av final. Detta upplägg gjorde att vi med vår resväg kom fram till Söhnstetten endast någon timme innan rundan startade. Efter att jag hade kört bil i nästan 25 mil föll jag ordentligt i resultatlistan. Jag tror inte det var för att jag aldrig spelat banan då den var väldigt öppen och inte hade allt för tekniska hål. Däremot var min motivation inte i närheten av vad den brukar vara så med den lilla energi jag hade orkade jag knappt lyfta på benen vid utkasten vilket gjorde att jag inte tajmade mina kast och kom in på 62 kast endast ett under par.

Albuch Open var en positiv överraskning för mig när det kommer till arrangemanget där man tagit många viktiga steg framåt när det gäller arrangörskap. Det som jag mest tänker på är då den snygga och informativa resultatrapportering man använde sig av där datorskärmar och en storbildsskärm visade totalresultat blandat med bilder från tävlingen och scorekort från olika spelare under hela helgen. Detta i kombination med att man använde sig av liveuppdatering när det var dags för finalspel.

Hål nr. 11 på Söhnstetten-banan.
Foto hämtat från swissdiscgolf.ch

Banan som vi spelade är placerad i en lång dal med mycket höjdskillnader och var på hela 21 hål som vi spelade fyra gånger så vill man få mycket discgolf för pengarna är detta en tävling att välja kommande år. Spelarcentralen var ett stort typiskt tyskt öltält där man hade en proffsig cateringfirma som skötte mat och dryckservering. En kort men perfekt tajmad prisutdelning av dubbel och andra priser skedde under lunch på söndag för att spara detta från den sista prisutdelningen som i vanliga fall brukar ta lång tid.

Min sega start till trots spelade jag de följande tre rundorna bra med vilket tog mig till en sjätteplats och särspel om den sista finalplatsen. Vid särspelet så hade man valt en i mina ögon tvivelaktig modell genom att tillämpa endast ett särspelshål och därefter closet to pin. Jag tog mig vidare från första hålet men när mitt kast på hål två landade sju meter från korgen visste jag att det inte skulle räcka till, Chris Max Voigt placerade sin disc endast tre meter ifrån korgen. Eftersom discgolf är en sport där vi både kastar och puttar känns det inte rättvist att jag som hade en enkel putt för birdie blir utslagen. Jag kommer att jobba för att det nästa år finns en gemensam regel för hur särspel ska tillämpas på touren.

Men överlag får jag ge Albuch Open och Tyskland ett stort plus för sitt bidrag till årets PDGA Eurotour. Resan hem valde vi att strunta i autobahn vilket gav mig en vacker bild av Tyskland med dalgångar, vinodlingar och ståtliga slott. Detta är en tävling som jag varmt kan rekommendera till kommande år. Vi bodde i år inne i Stuttgart så att vi på söndagskvällen kunde ta del av stämningen som just då rådde i ett fotbollsälskande Tyskland och på plats vid ”Fan fest Stuttgart”, se Italien vinna över Frankrike tillsammans med 30 000 andra fotbollsfantaster.

Organisation i världsklass
vid Skellefteå Open

Efter två dagars jobb var det sedan dags att resa till Skellefteå vilket jag nu i efterhand rankar som den klart bästa tävlingen jag spelat på årets tour när jag ser till banan, organisationen och mervärdet för oss spelare.

Då vi i lilla Sverige inte har samma konkurrenssituation på flygpriser som till kontinenten så blev det en bilresa tillsammans med Linnea från Kalmar och Anders, Stefan och Mattias från Västervik. Det bästa med vår bilresa var att vi åkte mellan de två städer i Sverige där bensinen är billigast i landet. Vi tankade bilen i Västervik för 9.49 liter och hem tankade vid för 9.89 litern i Skellefteå.

Som jag skrev tidigare rankar jag årets Skellefteå Open som den bästa tävlingen jag spelat på årets tour. Organisationen bakom tävlingen verkade i år mycket smidigare än tidigare varför jag som spelare inte märkte av några problem utan allt fanns bara där hela tiden när man ville ha det. En liten försening på lördagens andra runda utan någon information var det enda som skulle vara negativt med denna tävling. Det som saknas nu är endast en tusenhövdad publik som följer oss spelare längs banan. Jag skulle stolt ta ut alla jag känner för att besöka Skellefteå Open som publik.

Jesper Lundmark.
Foto: Mårten Persson

Maximal otur eller så hade jag inte tillräckligt bra spel? Efter SDGO tog jag upp att det var tråkigt att de endast hade fyra spelare till final vilket då gjorde att jag kunde ha fått spela särspel om en finalplats istället för att dela en femteplats. Nu hände detta mig igen i Skellefteå som inte heller dem hade fem spelare till final utan gick efter SMTD regler. Årets startfält måste ha varit ett av de jämnaste när vi gick in till finalspel och vi har två ledare på samma resultat följda av tre spelare endast två kast bakom. Tyvärr var jag den av dessa tre som försvann när jag fick ge vika för mina skickliga motståndare Anders Swärd och Christian Sandström. Jag föll på mållinjen för andra helgen i rad och var mycket missnöjd att jag inte kunde ladda om efter min starka avslutning i semifinalen. Men med glädjen att jag fortsatt att spelat bra var det bara att fokusera på British Open där jag skulle försöka försvara min seger från förra året.

Vy från prisbordet vid Skellefteå Open.
Foto: Mårten Persson

Beaminster here I come
Nu hann jag vara hemma i tre dagar och jobba innan det var dags att på nytt stiga på tåget vid Kalmar station för att fyra timmar senare stå i Terminal 2 på Kastrups flygplats. Flyget tog oss till Gatwick Airport som ligger söder om London, här plockade vi ut en hyrbil och körde iväg mot Beaminsters vackra kullar. Det var många som hade samma resmål som oss vilket på de engelska smala vägarna gör att vi satt i otaliga köer på vägen.

För er som aldrig spelat på Whitcomb Farm kan jag säga att ni har missat två av de vackraste banorna i världen enligt mig. Utsikten du har på Hypotenusan som är 194 meter långt och med fallhöjd på 54 meter gör mig helt tagen. De två 18 håls banorna är belägna på en organisk fårfarm där 200-300 får ser till att gräset är klippt hela sommaren. Självklart är banorna inte lika välklippta som på Discgolf Terminalen men utsikten och känslan när man spelar här är oslagbar.

Efter att jag hade missat final i de senaste tre tävlingarna med minsta marginal var jag glad över att ligga i ledning med ett kast före Christian Sandström efter lördagens spel. Min ledning gick förlorad efter tredjerundan och vi var nu delade inför finalen. Självförtroendet var på topp och formen likaså men ändå började jag finalen med ett dumt beslut som istället för att vara ett enkelt par slutade i en bogey och lite frustation över hur man kan placera en korg mitt inne i ett träd. När vi kom till hål fem i finalen tog tyvärr min dröm om en ny seger i British Open slut då jag med ett vatten OB fick en bogey på nytt medan Christian tog en enkel birdie. Dessa två kast blev sedan skilladen efter nio hål då jag fick se mig besegrad om förstaplatsen men vann en andraplats.

Trots dessa två fantastiska banor och mitt fina spel så hade jag väntat mig lite mer av tävlingen. Man hade utlovat närmare 57 000 kr i prispengar men så blev det inte eftersom startfältet i Openklassen var för litet. Jag har under årets många tävlingar runt i Europa fått mig en bild om hur jag vill att standarden på en PDGA Eurotour tävling ska vara och vilka grepp vi kan ta fram för att förverkliga dessa. Jag kommer att ta upp detta med Pierre Kristoffersson som sköter denna kontakt vidare mot PDGA Europa.

European Open nästa
Just nu i skrivandets stund sitter jag och planerar hur jag ska hinna packa allt och städa min lägenhet så att golvläggaren kan ordna mitt golv i lägenheten medan jag är i Finland på årets största prestigedrabbning i och med European Open. Jag har haft mer än en månads vila inför och det ska bli spännande att se om jag toppat formen i rätt tid.

Vi hörs i september igen då det är dags att avsluta årets PDGA Eurotour med tävlingen Jablines Open utanför Paris, Frankrike.

Emil Isaksson
Artiklar
12-28 Året som gick — 2012
12-23 Året som gick — 2011
12-21 Året som gick — 2010
11-04 Discgolfsweden testar
01-01 Året som gick — 2007
01-14 Året som gick — 2006
11-05 Böglobbyn på SVT
10-19 Sagan om Serpent Hill
08-20 Tredje gången gillt
07-06 Island-Finland: 1-1
Fler artiklar >>

Fredrik Granåsen 1997
Fredrik Granåsen 1997

Barry Schultz — Världsmästare och USDGC-vinnare 2003
Barry Schultz — Världsmästare och USDGC-vinnare 2003
Annons
innovastore.se
powergrip.fi - Nätbutik för Discgolf
annons